På väg upp ur hålet...

Nu har jag haft uppehåll ett par dagar från min blogg... vilket inte beror på skrivkramp.
Snarare en depression, livet började te sig i allt mörkare nyanser..
Att gå på bio och smarra på popcorn till en spännande/romantisk/humoristisk film är ju ett rent nöje,, medans att smarra på värktabletter till utbudet i tv med Anna Anka i spetsen känns som att man är på väg ner i ett svart hål (kanske Ronjas djävulsgap)

I söndags fyllde som sagt mamma år och hon var deppad för att uppvaktning verkade utebli men kanske mest för att hennes stora gläje och förmodligen kärlek också verkade utebli... Han var på turne i västergötland och hörde knappt av sig.. MEN på lördag em dök han upp och nu vände hennes svacka...
På söndagen var vi på köpis och inhandlade blomma med tillhörande kort från barn, barnbarn och barnbarnsbarn att uppvaktning kommer. hon hade bakat tårta och blev nog glatt överraskad att det kom ett helt gäng..

Måndag gick åt till att besöka HVC och till min glädje så hade opsåret äntligen sluta vätska och infektionen krypit tillbaka,,
Sen var det bara hem och vänta på vad som förmodligen kommer att bli höstens snackis number one ohotat... Ssvenska Hollywoodfruar...
Så "glamouröst" Maria Montezani for runt och hyperventilerade över att en bekant ev kunde ha hört henne säga något ofördelaktigt om hennes röst eller hår...... What a shame
Den andra fjollan som måste lära sig hantera skjutvapen för att få lite kvalitetstid med sina söner...
Men spjutspetsen i gänget Anna Anka ...bara namnet får en ju attt dra på munnen och tänka massa konstigheter,,, det går väl an i USA men att ringa ett flygbolag eller myndighet i Sverige...
Ja,ja i alla fall så är hon nog den i särklass olyckligaste kvinna jag har sett och hört på evigheter... Kände t.o.m att mitt onda knä var en baggis i sammanhanget,,, tänk att komma hem efter en lång dags shoppande och upptäcka att parfymflaskorna inte är rätt placerade eller att speglarna inte låter tjitjing..huu så hemskt.. Men jag vet inte om de ens hade försökt att dölja hennes olyckliga själ...
hon trodde att barnflickan var avis på henne hon tyckte att mannens fans som betalade hennes livsföring var mesiga.. Helst av allt ville hon vara hemma i LA och glittra men hon var tvungen att följa med sin man på allt Han betalade för sitt kuttersmycke och hon visste att ta betalt.. Men lycklig...??? NEJ!!!!

Men nu till det som har varit riktigt bra och fått mej att börja klättra uppåt ur "djävulsgapet"... I går morse vaknade jag av ett MMS från en jollrande Penny vilket bara det nästan räcker.. Strax därpå ringer det en sköterska från Bollnäs som specialiserat på efterarbete av knä och höftledop.
Hennes första mening var hur har du det i he-tet ? Sen berättar hon för mej exakt hur min månad varit med allt vad det innebär med värk, förtvivlan, sömnbrist och knaprande av "smärtisar" hon berättar om svårigheten att hitta exakt den ställning som funkar att ligga i och hon prickar in allt... Jag bara gapar och håller med... det enda hon inte visste var att såret var infekterat.. Hon visste att jag åkt ambulans med djävulsmärtor och hon visste också varför.. En apelsinstor svullnad bor i mitt knä och den får inte plats men som vilken parasit som helst har den tagit sig plats och nu är det min sak att få ut den...
Hon gav mej några tips om vetekudde i frysen som man tar ut efter ansträngning kyler ner som vilken fotbollslirare som helst.. Hon berättade att det var ok att tugga värktabletter men tipsade om att skriva ner dom på en lapp och vips kanske man hoppade över en eller två..
Men framför allt gav hon mej hoppet tillbaka ... hon sa att det var helt i sin ordning att gråta.. Hon hade varit i kontakt med min op.läkare och dom ansåg att det var i stort sett misshandel att jag fått vänta så länge och därför så behöver jag bara lyfta luren när jag är redo för nästa...

Nu har jag inte tid längre för då missar jag vem som blir utröstad ur TOP MODEL.....
PUSS...