Kära Dagbok

När jag var i tonåren skrev jag i allra största hemlighet dagbok som gömdes under madrassen.. Man var livrädd att nån skulle hitta den och tjyvläsa...
I dag heter det BLOGG och den ska vara så öppen som möjligt och helst ska så många som möjligt oxå läsa den,,
Redan för några år sen började min mamma blogga på e-kontakt och jag funderade om hon blivit galen..
Nu har det altså drabbat mej med..
I natt låg jag och vred mej med knävärk till kl 04 och tyckte synd om mej själv... men ännu mer synd om Zigge min underbara hund... Varje gång jag lät eller försökte ändra ställning kom han med tröst.. När jag vaknade på förmidagen hade jag tre bollar en mjukisnalle och hans bäbisfilt i sängen, han hade kämpat tappert för att trösta sin "ämliga" matte.
En tröst i bedrövelsen är att jag kan följa mina nära och kära på Facebook... Tack alla ni som uppdaterar så jag vet vad ni gör.. Jag älskar att hitta små inlägg om mitt underbara barnbarn som redan vid 4 månaders ålder tillhör Facebookgenerationen + att hennes mamma hjälper henne att blogga så med 50 mil mellan oss känns det som att vi bodde grannar,,, det är bara lukten jag missar.. (kanske tur för sist handlade hennes blogg om bajs på skötbordet)
Men tusan oxå nu missar jag ju TopModel....