Lucia

Det här är en dag som ger mej lite sur smak i munnen!
För exakt 28 år sen idag så förstörde jag mina barns Luciafirande i skolan vilket i alla fall Sandra hade svårt att förlåta under större delen av sin uppväxt...
Min pappa tjatade i många år hur korkad jag/ vi var som valde den dagen..
Vad hände?

Sommaren 1981 låg min dåvarande svärfar på sjukhus (riktigt risig) när vi hälsade på honom så jämrade han sig och sa hur tråkigt det var att han aldrig skulle få se nån av sina barn inför prästen...
Ja ja det fanns ju bara en som var aktuell, den äldste sonen.. och det var ju den som jag hade barn med så jag åkte ju med på samma sväng..
Vi lovade att om han bara kryade på sig så visst tusan kunde vi gifta oss, och ta mej tusan så skrevs gubben ut och var så nöjd... hmmm
Datumet fastslogs till Lucia det var ju en lördag och de flesta var ju lediga...
Men INTE min pappa, han jobbade på Posten i hela sitt liv och fick därmed aldrig under hela sitt verksamma liv vara ledig i december.
Men å andra sidan så kunde jag ju då bjuda min mamma, det hade aldrig funkat att ta dit båda, i så fall kunde det ju ha blivit ett fiasko-bröllop =o/

Middagen bokades till en festlokal inne i Skellefteå och jag var mycket noggrann med att det inte fick bli jul-bord det var så många som hade tackat ja till inbjudan med orden att det var trevligt med ett avbrott från alla julbord med företag och föreningar.
Vi bokade för 40 personer och allt var under kontroll

Den stora dagen kom, under natten hade det varit svinkallt men nu hade det brutit ut en riktig snöstorm. Det var kaos på vägarna min bror Johan och mamma hade kört upp från Lidingö i hans gamla Amazon dom var nerkylda men glada,,
Det var problem att ta sig till frissan på morgonen och som tur var så är ju norrlänningar trevliga och serviceminded så både fotograf och blomsterhandlaren kom dit.
När buketten kom så var det bara att bita ihop och se glad ut.. Den hade frusit.. så mina vita vackra rosor var gulbruna..
Fotografen hade ett litet he-te för Sandra var sur som en ättiks-gurka eftersom hon inte fick gå på Luciakul på förskolan.
Till slut bar det av till kyrkan, snön yrde och det var stor risk att hamna i diket, nästan en timme sena kom vi dit. Utanför kyrkan snöyran stod vår granne och var full som ett vårdike, han hade tagit på sig nån sorts uppgift att dirigera trafiken utanför och placera gästerna inne i kyrkan. Han hade god hjälp i min blivande svåger som också hade börjat fira vår "stora" dag.
Väl inne kyrkan kom Sandra på att det var roligare att springa omkring och gömma sig bakom predikstolen,, både präst och gäster had fullt sjå att hålla sig för skratt.
Även min syster och grannens dotter var brudnäbbar och dom hade kommit på att de skulle färga risgrynen gröna med karamellfärg, så där stod dom och fnissade och gömde sina gröna händer.

På något sätt så genomfördes ceremonin och hela sällskapet begav sig i bilar de nästan två milen ner till lokalen i Skellefteå.
Väl där så möttes vi av låsta dörrar.. Vi bankade och bankade och till slut kom det en kvinna och öppnade dörren ett par centimeter och undrade vad vi ville..
Vi talade om vårt ärende och hon svarade med att hon hade inte nån bröllopsmiddag beställd. Hon väntade på ett julbords-sällskap på 40 personer, nu kände jag både ilska och panik, som tur var så var mitt minne för detaljer bra på den här tiden, så jag frågade om det inte var så att det var ett spelmansgille som hade bokat stora lokalen och det stämde. Jag frågade också om kvinnan som tagit emot beställningen och det stämde också... Äntligen släppte hon in 40 frusna dyngsura huttrande hungriga bröllopsfirare. Hon skulle ringa bokningsdamen i fråga... Jag minns fortfarande min svågers beska kommentar bakom mej,,,: Äh, vi skiter i det här och åker på MAX.
Kvinnan återvände och bad så mycket om ursäkt hon bjöd på glögg och bad oss vänta så att de fick duka om i hästsko och hoppades att det var ok att vi fick äta julbord.
Det var väl inte vad man väntat sig men å andra sidan så var alternativet MAX sämre..
Middagen flöt lite trögt.. min svärfar som borde hållit tal hade aldrig i hela sitt liv gjort nåt sånt och tänkte inte göra det nu heller,,, T
Min sedan morgonen berusade granne tog till slut till orda och alla pustade ut , äntligen nån som håller tal, MEN!!!! då tar han servetten och torkar ur en salladsskål och säger; Jag tycker att vi skickar runt skålen och lägger i pengar till brudparet!!
HJÄLP!! Nu var det min tur att hålla tal, jag tackade grannen så hemskt mycket om omtanken men NEJ TACK! vi var så nöjda med att folk hade kommit och att alla fortfarande var kvar.
Min mamma går ju inte heller av för hackor så hon klirrade i glaset och höll ett tal som jag inte minns nånting av utom inledningen; Jag har varit på begravningar som varit festligare än det här .....
Men faktiskt så var det hon som förlöste alltihop och sen hade vi kul,, vi fortsatte kvällen på Statt och på natten "lussade" vi hemma i lakan, sovsäckar och glitter,,,
Vi dansade "Fågeldansen" och till slut var alla lika berusade som grannen utom lillebror som reste sig upp från soffan och avbröt mammas luciasång med att informera om att det var dax att åka.
Dom åkte i alla sorters skitväder tillbaka till Stockholm,de fick soppatorsk och fick vandra med reservdunken i kylan när de hade kommit över Lidingö-bron så pajjade Amazonen ihop och de fick bärgas sista kilometrarna.

En sak är säker, ingen som besökte bröllopet har glömt den dagen,, och inte minst Sandra som varje år undrade varför vi förstörde hennes Luciafirande,, en fråga som jag alltid också ställt mej...

Exakt på dagen 19 år senare får jag min revanch,,, han hade träffat en ny och vår storm var över,,,
Kontentan... kolla väderleksrapporten innan ni gifter er,, det påstås att som vädret är på den stora dagen kommer att symbolisera framtiden....

Jag kan ju nu säga att fira Lucia det överlåter jag numera åt mina barn,,, Det är dom värda...

PUSS