Jahaja... så blev det äntligen dags att slå igen resväskorna för avfärd mot Arlanda med slutdestination Bangkok.
Söndagmorgon var det lätt att stiga upp, dricka lite kaffe och se klockan sega sig fram till 10.00 som vi bestämt som avgångstid,
På Arlanda ringlade kön sakta som ormen Långe, massor med Thailändare som skulle hem och fira Songkran (deras nyår)...
Väl inne i charterhallen blev det ett glas vin och en Pannini gottgott..
Vi startade 14.30 från Arlanda och landade 05.30 i Bangkok resan tog 10 timmar som faktiskt gick riktigt snabbt.. Jag höll var vaken i stort sett hela resan och såg på film... Avatar inte riktigt min grej..men men välgjord och ganska vacker men också ganska tjatig.
Framme i Bangkok tog vi en lokal stadsbuss till tågstationen, vi hade för avsikt att åka tåg till Hua Hin. Men ack vad vi bedrog oss... Alla tåg och bussar var fullbokade pga Songkran. Det fick bli taxi de 23 milen. Den kostade 2500 bth (ca 500 kr)
Väl i Hua Hin så fick vi vi bo i en bungalow som var kanonfin på My Way hotell.
I Hua Hin åkte vi TukTuk vart än vi skulle,, det var billigt 100 bth (ca 2o kr) men framför allt så var det en upplevelse. Mest var vi sjöblöta för så firar man nyår i Thailand, man vräker vatten över alla man ser och roligast är det väl att kasta på gallskrikande turister, de flesta hade pissljummet vatten och det var 35 grader uta så det märktes ju knappt... men men sen fanns det en och annan lymmel som hade iskallt vatten och det känns när det är varmt i luften.
I Hua Hin fick vi också ett par riktigt trevliga matupplevelser. Första kvällen blev vi skjutsade till en fiskrestaurang i hamnen där vi åt skaldjur.
Men den stora behållningen blev andra kvällen då vi provade snabbmat a´la Thai. En familj på gatan med en wok och ingen meny, man fick peka. Vi pekade på en grillad fläskbit som skars i småbitar och wokades, serverades med ris och till det drack vi varsin Cola. Döm om vår förvåning när vi skulle betala... 70 bth för två inkl. dryck (17 kr)...!!! Vi lämnade 100 bth och dom visste inte hur dom skulle tacka...
Hotellägaren hjälpte oss att fixa en VIP-biljett på bussen till Khao Lak som gick på natten, så vi lämnade hotellet kvällen innan vi skulle. Men det var det värt.. Vi blev hänvisade till ett utrymme bakom chauffören med sex platser med breda säten som man kunde vicka ner och då kom det ut fotpallar, Vi bjöds på vatten, juice, frukt, bröd och snacks.
Allt detta till det facila priset av 900 bth per person. En resa på ca 45-50 mil.
På morgonen nådde vi Khao Lak, en lite underlig nästan vördnadsfull känsla infann sig,,, det var ju ändå här som så många drabbades av Tsunamin.
Vi checkade in på vårt hotell och blev direkt uppgraderade till ett bättre rum pga min krycka. Om jag reser till Asien igen så får kryckan följa med. Folk blir alldeles till sig och dom hjälper till och dom bär. Det var ju inte tal om att vi skulle ha ett hotellrum en trappa upp,,,
Vi hyrde moped, lite spännande med vänstertrafik men det gick bra. Vi tog genast en tur till Tsunamimuseet och Policeboat 813 som ligger uppkastad 2km på land.
Vi tog även en tur med mopparna till södra Khao Lak till ett hotell som hade varit väldigt välbesökt av svenskar vid Tsunamin. Där hade de planterat ett träd för varje familj som blivit drabbad. Det kändes märkligt att vandra omkring i Asien och läsa svenska familjenamn på trädplantorna. Vi funderade på att kanske ta in där om vi inte ville stanna på Phuket.
Vi hade redan hemifrån bestämt att vi skulle åka till Phuket och Karon Beach och vara där i tre dagar.
När det var dags för avresa dit så beslutade vi att även om det är jättebilligt att åka taxi så är det roligare att åka buss. Sagt och gjort, vi tog en taxi till busshållplatsen sen hoppade vi på lokalbussen som knappt stannade... hade det inte varit för min krycka så hade vi fått baxa på våra stora resväskor i farten. Längst bak i varje lokalbuss sitter det en munk och åker fram och tillbaka,,, varför vet vi inte men en teori är ju att det ska föra tur med sig.
De 12-14 milen ner till Phuket Stad kostade ca 3 kr för oss tillsammans. Resan gick snabbt även om de stannade ofta för att släppa av och på passagerare men även såna som sålde frukt, vatten och bröd.
Sen blev det taxi till hotell Phuket Island Veiw. Vi fick en fin bungalow med helkass AC. Vi klagade och det kom folk och skruvade och fixade men inte blev det bättre.
Vi tog en liten stadspromenad och insåg att det påminde en hel del om Turkiet, säljare överallt som är superstolta att dom kan säga titta titta köpa köpa och billigare än Ullared.
JOBBIGT!!!!!!
Första kvällen åt vi på hotellet och somnade ovaggade efter dagen.
Dag två testade vi stranden... den var ksnonfin men även där kryllade det av folk som skulle sälja allt från borstar till rumslampor.
På kvällen tog vi en tur till "HÅKANS BAR" i Patong .... Vi hade hoppats på att få beställa en Ris a´la Malta av Ingrid i baren men icke det.. där var bara Thailändare. Dock satt det svenskar där och åt köttbullar och potatismos,,,,hmmmm Vi drack varsin Mojjito. Sen drog vi hem och åt på vårt hotell.
Dag tre testade vi Kata Beach men det kändes likadant och då tog vi beslutet att ta bussen tillbaka till Khao Lak, så vi kollade Agoda om hur det var med det fina strandhotellet med svensknamnen på träden.. där var det lite för dyrt för vår smak och plånbok och Suwan Palm vi bott på tidigare var fullt. Vi hittade ett hotell på samma strand som det förra och den gillade vi. Sista kvällen på Phuket var jag tvungen att testa FishTheraphy, man skulle stoppa ner tassarna i ett akvarium med fiskar, det var ganska läskigt men skönt också, det kändes som om man fick massa små elstötar. Nu är det testat. Jag btror att både jag och Marina var väldigt glada att vi skulle tillbaka till Khao Lak.
På resan från Phuket fick vi prova den tredje varianten av buss. Det blev fjärrbuss. Den stannade inte lika ofta kanske en krona dyrare men inte lika rolig. Här hade de kostat på AC, i lokalbussen satt det fläktar i taket och alla fönster öppna.
När vi var framme kändes det som vi hade kommit hem. Hotellet var kanonfint med bungalow med Japaninspirerade badrum i sten med himlen som tak.
På kvällen lyste det i träd och buskar och restaurangen dukade upp bord i sanden och det grillades Seafood. Vi åt nog resans absolut godaste mat där, vi blev även tilldelade thailändska papperslyktor som de tände och vi fick släppa upp mot natthimlen.
Det var i det här skedet vi började få oroande rapporter om Bangkok,,, vi hade följt nyheterna om vulkanutbrottet på Island och vi visste att alla flygplatse varit stängda i norra Europa, men att man nu hade börjat öppna dom igen, Det såg lovande ut för oss som hade några dygn kvar. Men de där rackarns rödskjortorna hade blivit mer och mer irriterande. Dessutom så hade inte Jonas och Madelene brytit förlovningen än så det politiska läget var ett allvarligt hot. men varför sörja för det med nästan en vecka kvar i paradiset.
Vi beslutade oss ialla fall för att boka en VIP-buss till Bangkok i god tid och samtidigt så skulle vi boka en tur till Similian Island den kostade 1800 bth och 1000 av den fick jag i födelsedagspresent av min snälla reskamrat.
Snorkelturen till Similian blir nog ett minne för livet på flera sätt. Han som sålde biljetten sa att det skulle inte vara några problem för mej att ta mej upp och ner i båten, det lät ungerfär som om man gick ut i vattnet på landgång, hmmm.....
När vi kom till uppsamlingsplatsen och träffade Mio den finske reseledaren så sa han att det kunde bli "Litle tricky" att ta sig i och ur båten ...men att det var han, kaptenen och fyra grabbar till så det skulle fixa sig...
Båten var en Speedboat med tre 200hk motorer så det tog bara 1,5 timme att åka de sex milen ut till Paradiset Similian som består av 8 öar man får endast gå iland på hälften, det är ett natureservat,
Första gången lyckades jag alldesles själv att ta mej upp från snorklingen, men andra gången var det tji... jag fick lite för mycket hjälp så jag fastnade med mitt ondare knä mellan stegpinnarna och fick riktigt ont. Vilket ledde till att när vår underbara dag var till ända och jag skulle ur båten för sista gången så var det ett nästan oövervinnerligt hinder. Alla var engagerade och en av de snälla båtpojkarna klappade sig på ryggen och ville att jag skulle sätta mej där... jag gapskrattade och sa att jag var för tung men han sa attt han var strong,,, jag trodde att han skulle lyfta ner mej men han bar mej 25-30 meter in till land till allas glädje,,, jag trodde jag skulle pinka på mej av skratt.
När våra fantastiska dagar i Khao Lak var till ända så skulle vi åka med VIP-bussen till Bangkok, då visade det sig att han som sålt biljetten till oss hade lurat oss på både pris och platser i bussen. Vi hade betalat dyrare än VIP-pltserna kostade men var inbokade på first class en trappa upp. Vi förklarade för bussvärdinnan att det fanns inte en chans att jag skulle kunna ta mej upp och ner till toaletten på en buss i rörelse i den smala spiraltrappan. Det vart en halv kalabalik på bussen för det var upptaget på alla VIP-säten men de såg ju att vi betalat dyrare än nån annan på bussen. En thailändsk kvinna med två döttrar engagerade sig i vårt problem och det slutade med att hon tog en dotter med sig upp till våra platser och vi fick hennes.. Säga vad man vill men det är ett fantastiskt folk.
Kvällen innan vår avresa bad vi personalen på Ocean Breeze att ta kontakt med Baiyoki Hotell i Bangkok för att höra hur läget var där och vi fick veta att det var inga problem alls, annars hade vi tänkt att stanna i Khao Lak.
När vi anlände till busstationen trodde taxichauffören att vi var tokiga som tänkte bo där, men han skjutsade dit oss. Hade velat se blicken på oss när vi var ca 200 meter från hotellet hamnade vi mellan rödskjortor och militärer. Avspärrningar med bambukäppar, taggtråd och däck. Hade vi vevat ner rutan hade vi kunnat ta i dom.
Väl inne på hotellet så frågade vi i lobbyn vad dom menade med att det inte var några problem och fick till svar att det var ju utanför. Dom avrådde oss på det bestämdaste att vistas utanför.
Vi fick vår rum på 36:e våningen, Vi åkte upp och inspekterade rummet, kollade utsikten och insåg att vi skulle bli isolerade i denna skyskrapa i nästan tre dygn. Vi åkte upp på 43:e våningen och intog en frukost som inte var av denna värden...minst 40 olika saker att välja på. Utsikten var enorm men stämningen var inte ok.
Efter frukosten tog vi en dusch sen bokade vi nytt hotell som låg närmare flygplatsen. Vi checkade ut och tog en taxi genom barrikaderna och ut ur smeten. Vi hamnade på ett hotell Baansari i Bang Na.
Lite öststatskänsla men helt ok. Vi fick en bungalow en bit från huvudbyggnaden och jag visste med mej att jag hade INTE bokat bungalow för enligt Agoda så var dom sämre..men vi var så tacksamma att kommit i "säkerhet" att vi orkade inte tjorva. Vi tog en tur till poolen, där fanns inga dynor på solsängarna och handtagen på stegen var brännheta så det fanns inte en chans för mej att ta mej upp om jag hoppat i... men va fan vi var ju i "säkerhet" det var ju bara att låta bli att bada. Tillbaka till bungalowen så tänkte jag ta en liten vila med Ipoden och lyssna på lite bok. Jag var helt slut efter en natt i bussen spänningen på hotellgatan. När jag ska lägga mej så brakar sängen, nu hjälpte det inte att vi var i "säkerhet" nån måtta fick det vara i alla fall. Jag ringde lobbyn och dom skickade dit Housekeepern och en reparatör.. sen kom det en en städtjej och bytte lakan, det var en fläck som dom upptäckt, nu skulle jag vila... då ringde dom från lobbyn och undrade om vi ville byta rum. I väg och kolla rummet inne på hotellet på 5:e våningen,, det var bättre så iväg och packa ihop igen och byta rum. Mitt i detta så mötte vi Linnea en mamma som blivit kvar i Thailand pga askmolnet och sen hamnat med sin son på sjukhuset. Hon hade även sin lilla 14 månader gamla dotter Nova, hon blev så glad att träffa svenskar.
Andra dagen på hotellet så tog vi en taxi ut i en förort Hotellpersonalen hade rekommenderat ett shoppingceter som vi ville besöka eftersom MBK och de andra stora shoppingställena i Bangkok var stängda. När vi kom dit så var det ett riktigt märkesställe... bättre priser än i Sverige men inte som vi hade tänkt oss.
Dag två hamnade vi på Tesco och lite marknadsaktig shopping men långt ifrån vad vi tänk... men va fan vi var ju i "säkerhet"
Medans vi var ute och kuskade så fick Linnea låna min lilla söta rosa Laptop vilket var lycka för henne som kunde kolla lite Facebook , mejl och ambasadsidor.
När vi tog taxi ut till flygplatsen så kändes det att vår Thailandsrea var slut och att det skulle bli skönta att få komma hem.. allt hade ju varit så bra ända tills vi kom till Bangkok...
Det var mitt andra besök i THailand och jag är inte säker på om det blir ett tredje men.....
man ska aldrig säga aldrig... men skulle det bli så blir det nog Hua Hin eller Khao Lak....
INTE Phuket... då kan jag lika gärna åka till Ullared...
